Tid, livet .. vad mer?
Snart är augusti måndad slut, det var typ 3 veckor sedan jag kom tillbaka från spanien. Tiden går snabbt fast ändå långsamt, jag får ta och börja om att skriva här eftersom jag blir snabbt uttråkad att sitta framför datorn så glömmer jag bort att jag har en blogg, det tar tid .. jag känner mig stressad när jag börjar prata eller tänka om tiden, tiden går för fort, man måste vara en viss tid på läkarbesök, tid hit, tid dit .. Arghh!
Det var kul, fast ändå inte i Spanien värmen tar kol på en, man går ut en hel dag i den stekande solen när man kommer hem är man helt slut, solen tar energi från en. Det värsta är att jag var i Madrid, inga stränder .. det coola och det jag älskar från den staden är nattlivet, den är full med liv t.o.m på kvällen, inte lika trist (ni får ursäkta mig) som i Stockholm. Det spelar ingen roll vilken tid det är i Madrid, så är det fullt med människor på gatorna t.o.m på vardagar, jag var ute en gång med Leo's (min pojkvän) kompisar + min kompis Sheila i Chueca, ett ställe i madrid på en torsdag eller onsdag kommer inte ihåg, tro det eller ej va det fullt med människor på discona, nattklubbarna och ute i stan, what a life liksom man har där.
Leo och jag hade gjort slut, men vi blev tillsammans igen. Dom bodde skit nära själva stan 15 - 20 min i buss, fast nu har dom flyttat åt helvete därifån typ 40 - 50 min från själva centrum. det är lite trist eftersom det är dyrt att ha busskort och köpa ''tickets'' som det heter därborta, en liten ''kupong'' som har 10 resor det är dyrt kostar nästan 200 kr. Och nu kostar det 20 kr att åka in och ut från flygplatsen när man åker tunnelbana där, 20 kr för att gå in och 20 kr för att gå ut. 40 kr på hela dagen! shit! om man ska lämna någon eller så. Dom kanske gör det för krisen i spanien, alla företag börjar stänga typ för denna anledning.
Jag är 19 år och är gravid, mitt beslut? - Att behålla barnet, det var som att släppa helvetet lös i Leo's familj
Mamma tog det hårt, men hon pratade med mig och försökte förstå mig, hon skällde inte ut mig eller skrek på mig utan jag fick ett svar som jag behövde det, stöd och förståelse. Vad finns det att förstå att en 19 årig tjej vill behålla ett barn? Men det var ändå mitt beslut, när fick jag reda på detta? I spanien, jag hade mått skit dom senaste dagarna, vi var på Burger king en gång och så fort vi kom hem spydde jag allt jag hade ätit.
Jag var konstant yr, ont i huvet, jag som älskar choklad och godis för första gången i mitt liv sa jag nej i flera veckor, jag blev något äcklad av sötsaker och saker jag inte tidigare hade sagt nej till.
Min mens vart försenad i 1½ vecka, jag trodde det var normalt eftersom den brukar vara försenad ibland.
2 veckor gick och jag och Leo var lite oroliga, så vi gick till apoteket och köpte ett test. Det var runt 3 - 4 på eftermiddagen på pappret stog det att man kunnde göra testet vilken tid man ville under dagen, men jag vågade inte, självklart var jag inställd på att jag skulle få negativt som svar, vi har nästan varit tillsammans i 6 år och jag har aldrig blivit gravid under den tiden. Så jag väntade tills nästa dag på morgonen ..
På morgonen vaknade jag kissnödig, så jag tog testet och gick direkt till toaletten. Leo såg mig så han gick in på toan någon minut efter att jag gått in och störde! Jag ville se på testet själv först, när man kissar på testet blir det som en lila vatten grejs som stiger där strecken ska vara. Första strecket kom fram .. negativt? den fortsatte och Leo tog nästan ifrån mig testet fast jag sa NEJ! och sa att han skulle gå och vänta i rummet, han såg inte testet ialla fall .. jag skakade, innan han gick till rummet så han testet bli klart, två streck!!! Positivt!! VA!? hur!? när!? VA!? En gång utan skydd sen så händer detta. Jag gick in till rummet och visade Leo, det kanske var något fel på testet????
Vi diskuterade inget, han ville inte höra ialla fall, abort det var det smartaste för honom!! NEJ NEJ!! vad tänker du på!? Jag kan inte! Han försökte övertala mig, men jag börja gråta på kvällen. Inget mer sades efter det. Han hörde mig gråta men han var ändå kall mot mig och bara kramade mig, jag behövde ingen kram! Jag var arg över vad han ville.
Inget mer om det temat på 3 dagar.
3 dagar efter köpte vi ett till test, för att vara säkra. Vi skulle ut med hans kusin och hennes barn på någon aktivitet i Villanueva de la Cañada, vi skulle möta dom i la Plaza där självagrejen var, så på vägen dit gick vi förbi apoteket igen och köpte ett till test, vi var där 30 min när vi stack och köpte glass åt barnen, på vägen dit bad Leo's kusin om vi kunnde hämta hennes hund så då var det chansen att gå in på toa och göra om testet, fast denna gång var jag själv för Leo hade redan gått ner med hunden för att rasta den en stund medans han väntade på mig för att gå och köpa glass åt alla andra, jag gick ner glad! ''Leo det är positivt igen'' han såg inte alls glad ut. Svaret ''Jaha, då är vi säkra''
Han föreslog 'Abort' IGEN! Nej! mitt hjärta ville inte men hans ord fick min hjärna att tänka fel, fel, FEL! Jag ville inte forsätta att prata om det, det gjorde ont. Han hade redan berättat tills hans bästa polare som också hade sagt att det bästa vi kunde göra var abort, hur kan killar tänka på det sättet, jag menar har killar sex och inte kan kontrollera sin *** ha för fan inte sex då! Fega jävlar som backar ur när tjejen vill behålla sin unge. Jag tog mitt ansvar till vad jag hade gjort.
Det här hände i mitten av juli, mer än en månad sen, min sista mens var i början av juni .. Jag åkte till spanien den 20 juni, det ''hände'' nån dag efter att jag hade åkt dit, så embyot eller fostret vet inte vad det är än borde väl vara omkring 5 - 6 veckor, tror jag. Denna tisdag 26 har jag tid hos mödravårdcentralen, första gången jag kommer vara där. Är nervös och orolig över vad dom kommer att säga, jag är diabetiker och var hur dålig som helst på att ta hand om mig innan, så jag hoppas på det bästa! Nu tar jag hand om mig, tar insulinet varje gång innan jag äter, försöker tänka på vad jag äter och så.
Leo har börjat acceptera att han kommer att bli pappa, så jag hoppas på det bästa.
Vill bara att det ska bli tisdag snart! har väntat i 2½ veckor på det här, det känndes som evigheter.
Det blev ett långt inlägg. Men jag skriver mer sen, fast inte så mycket hahaha!
Ciao!
Det var kul, fast ändå inte i Spanien värmen tar kol på en, man går ut en hel dag i den stekande solen när man kommer hem är man helt slut, solen tar energi från en. Det värsta är att jag var i Madrid, inga stränder .. det coola och det jag älskar från den staden är nattlivet, den är full med liv t.o.m på kvällen, inte lika trist (ni får ursäkta mig) som i Stockholm. Det spelar ingen roll vilken tid det är i Madrid, så är det fullt med människor på gatorna t.o.m på vardagar, jag var ute en gång med Leo's (min pojkvän) kompisar + min kompis Sheila i Chueca, ett ställe i madrid på en torsdag eller onsdag kommer inte ihåg, tro det eller ej va det fullt med människor på discona, nattklubbarna och ute i stan, what a life liksom man har där.
Leo och jag hade gjort slut, men vi blev tillsammans igen. Dom bodde skit nära själva stan 15 - 20 min i buss, fast nu har dom flyttat åt helvete därifån typ 40 - 50 min från själva centrum. det är lite trist eftersom det är dyrt att ha busskort och köpa ''tickets'' som det heter därborta, en liten ''kupong'' som har 10 resor det är dyrt kostar nästan 200 kr. Och nu kostar det 20 kr att åka in och ut från flygplatsen när man åker tunnelbana där, 20 kr för att gå in och 20 kr för att gå ut. 40 kr på hela dagen! shit! om man ska lämna någon eller så. Dom kanske gör det för krisen i spanien, alla företag börjar stänga typ för denna anledning.
Jag är 19 år och är gravid, mitt beslut? - Att behålla barnet, det var som att släppa helvetet lös i Leo's familj
Mamma tog det hårt, men hon pratade med mig och försökte förstå mig, hon skällde inte ut mig eller skrek på mig utan jag fick ett svar som jag behövde det, stöd och förståelse. Vad finns det att förstå att en 19 årig tjej vill behålla ett barn? Men det var ändå mitt beslut, när fick jag reda på detta? I spanien, jag hade mått skit dom senaste dagarna, vi var på Burger king en gång och så fort vi kom hem spydde jag allt jag hade ätit.
Jag var konstant yr, ont i huvet, jag som älskar choklad och godis för första gången i mitt liv sa jag nej i flera veckor, jag blev något äcklad av sötsaker och saker jag inte tidigare hade sagt nej till.
Min mens vart försenad i 1½ vecka, jag trodde det var normalt eftersom den brukar vara försenad ibland.
2 veckor gick och jag och Leo var lite oroliga, så vi gick till apoteket och köpte ett test. Det var runt 3 - 4 på eftermiddagen på pappret stog det att man kunnde göra testet vilken tid man ville under dagen, men jag vågade inte, självklart var jag inställd på att jag skulle få negativt som svar, vi har nästan varit tillsammans i 6 år och jag har aldrig blivit gravid under den tiden. Så jag väntade tills nästa dag på morgonen ..
På morgonen vaknade jag kissnödig, så jag tog testet och gick direkt till toaletten. Leo såg mig så han gick in på toan någon minut efter att jag gått in och störde! Jag ville se på testet själv först, när man kissar på testet blir det som en lila vatten grejs som stiger där strecken ska vara. Första strecket kom fram .. negativt? den fortsatte och Leo tog nästan ifrån mig testet fast jag sa NEJ! och sa att han skulle gå och vänta i rummet, han såg inte testet ialla fall .. jag skakade, innan han gick till rummet så han testet bli klart, två streck!!! Positivt!! VA!? hur!? när!? VA!? En gång utan skydd sen så händer detta. Jag gick in till rummet och visade Leo, det kanske var något fel på testet????
Vi diskuterade inget, han ville inte höra ialla fall, abort det var det smartaste för honom!! NEJ NEJ!! vad tänker du på!? Jag kan inte! Han försökte övertala mig, men jag börja gråta på kvällen. Inget mer sades efter det. Han hörde mig gråta men han var ändå kall mot mig och bara kramade mig, jag behövde ingen kram! Jag var arg över vad han ville.
Inget mer om det temat på 3 dagar.
3 dagar efter köpte vi ett till test, för att vara säkra. Vi skulle ut med hans kusin och hennes barn på någon aktivitet i Villanueva de la Cañada, vi skulle möta dom i la Plaza där självagrejen var, så på vägen dit gick vi förbi apoteket igen och köpte ett till test, vi var där 30 min när vi stack och köpte glass åt barnen, på vägen dit bad Leo's kusin om vi kunnde hämta hennes hund så då var det chansen att gå in på toa och göra om testet, fast denna gång var jag själv för Leo hade redan gått ner med hunden för att rasta den en stund medans han väntade på mig för att gå och köpa glass åt alla andra, jag gick ner glad! ''Leo det är positivt igen'' han såg inte alls glad ut. Svaret ''Jaha, då är vi säkra''
Han föreslog 'Abort' IGEN! Nej! mitt hjärta ville inte men hans ord fick min hjärna att tänka fel, fel, FEL! Jag ville inte forsätta att prata om det, det gjorde ont. Han hade redan berättat tills hans bästa polare som också hade sagt att det bästa vi kunde göra var abort, hur kan killar tänka på det sättet, jag menar har killar sex och inte kan kontrollera sin *** ha för fan inte sex då! Fega jävlar som backar ur när tjejen vill behålla sin unge. Jag tog mitt ansvar till vad jag hade gjort.
Det här hände i mitten av juli, mer än en månad sen, min sista mens var i början av juni .. Jag åkte till spanien den 20 juni, det ''hände'' nån dag efter att jag hade åkt dit, så embyot eller fostret vet inte vad det är än borde väl vara omkring 5 - 6 veckor, tror jag. Denna tisdag 26 har jag tid hos mödravårdcentralen, första gången jag kommer vara där. Är nervös och orolig över vad dom kommer att säga, jag är diabetiker och var hur dålig som helst på att ta hand om mig innan, så jag hoppas på det bästa! Nu tar jag hand om mig, tar insulinet varje gång innan jag äter, försöker tänka på vad jag äter och så.
Leo har börjat acceptera att han kommer att bli pappa, så jag hoppas på det bästa.
Vill bara att det ska bli tisdag snart! har väntat i 2½ veckor på det här, det känndes som evigheter.
Det blev ett långt inlägg. Men jag skriver mer sen, fast inte så mycket hahaha!
Ciao!
