Helgen (igen)
Imorgon är det måndag, och helgen är den ända jag kan spendera tid med mamma.
Hon jobbar ofta till sent och sen så är hon trött när hon kommer hem så hon lägger sig ganska tidigt. Gjorde inte så mycket denna helg, var trött.
Okej, jag vet att jag kanske tjatar om min trötthet men jag är verkligen trött ofta! Idag så undrade jag om jag fortfarande är gravid, ändå om jag fortfarande inte har sett blodfläckar i mina underkläder. Men jag känner bara att jag är trött nu för tiden mådde kanske lite dåligt idag hade ingen speciell matlust idag, fast jag måste äta p.g.a att bebisen måste ha näring också. Sen så hatar jag dom här jävla sockerproverna, jag måste sticka mig i fingrarna innan jag äter och 1½ timma efter jag har ätit, kollar man noga så ser man små prickar på mina fingrar alltså dom syns knappt men dom finns där.
En sak som oroar mig det är att min mage inte verkar växa, fast det kanske är normalt? Hoppas jag.
Min barnmorska sa att man börjar se magen i vecka 20, huh? Jag är i vecka 16 just nu, eller 17 jag är så dålig på att hålla koll på vilken vecka jag verkligen är i. Jag ser ingenting! Min mage är likadan som den var förut för 1 vecka sen.
Grejen är att jag snackade med Melissa för några dagar sen, jag var djupt deprimerad över att ''pappan'' till barnet verkar INTE vilja ta ansvar över vad han också är ansvarig över.
Det värsta över det är att jag tänkte på abort eller adoption! Jag som vägrade göra abort då jag fick veta att jag var gravid från början! Hur kunde jag!?
Jag vill att han åker hit till Sverige för att vara med mig och bebisen, men han kan inte längre! Han skickade in papprerna till att börja universitetet i Madrid. Jag menar vad tänkte han på!? Att plugga 3 år, och komma hit då barnet är 3 år! Jag vill inte åka till Spanien och bo med hans jävla egoistiska och otacksamma familj! Jag gillar dom inte riktigt .. But hey! det är inget onormalt att alla inte gillar sina framtida svärföräldrar. Ah, om jag någon gång gifter mig med pappan till barnet som jag inte tror kommer hända på en mycket lång framtid.
Jag bråkade med honom i fredags, och han har inte ens ringt eller smsat mig! Jag tänker inte be om förlåt denna gång, denna gång var det hans fel att vi bråkade så han får ta och be om ursäkt!
Deperssionen är typ borta nu, har inte orkat göra något på hela helgen suttit och kollar mest på tv och tog en lång promenad med mamma igår, lördag. Kännes riktigt bra faktiskt bara att jag fick ont i nedredelen av ryggen när jag kom hem, och min livmoder kändes som om den var spänd på något sätt, gjorde lite ont.
Men nu ska jag nog gå och lägga mig.
God natt!
Hon jobbar ofta till sent och sen så är hon trött när hon kommer hem så hon lägger sig ganska tidigt. Gjorde inte så mycket denna helg, var trött.
Okej, jag vet att jag kanske tjatar om min trötthet men jag är verkligen trött ofta! Idag så undrade jag om jag fortfarande är gravid, ändå om jag fortfarande inte har sett blodfläckar i mina underkläder. Men jag känner bara att jag är trött nu för tiden mådde kanske lite dåligt idag hade ingen speciell matlust idag, fast jag måste äta p.g.a att bebisen måste ha näring också. Sen så hatar jag dom här jävla sockerproverna, jag måste sticka mig i fingrarna innan jag äter och 1½ timma efter jag har ätit, kollar man noga så ser man små prickar på mina fingrar alltså dom syns knappt men dom finns där.
En sak som oroar mig det är att min mage inte verkar växa, fast det kanske är normalt? Hoppas jag.
Min barnmorska sa att man börjar se magen i vecka 20, huh? Jag är i vecka 16 just nu, eller 17 jag är så dålig på att hålla koll på vilken vecka jag verkligen är i. Jag ser ingenting! Min mage är likadan som den var förut för 1 vecka sen.
Grejen är att jag snackade med Melissa för några dagar sen, jag var djupt deprimerad över att ''pappan'' till barnet verkar INTE vilja ta ansvar över vad han också är ansvarig över.
Det värsta över det är att jag tänkte på abort eller adoption! Jag som vägrade göra abort då jag fick veta att jag var gravid från början! Hur kunde jag!?
Jag vill att han åker hit till Sverige för att vara med mig och bebisen, men han kan inte längre! Han skickade in papprerna till att börja universitetet i Madrid. Jag menar vad tänkte han på!? Att plugga 3 år, och komma hit då barnet är 3 år! Jag vill inte åka till Spanien och bo med hans jävla egoistiska och otacksamma familj! Jag gillar dom inte riktigt .. But hey! det är inget onormalt att alla inte gillar sina framtida svärföräldrar. Ah, om jag någon gång gifter mig med pappan till barnet som jag inte tror kommer hända på en mycket lång framtid.
Jag bråkade med honom i fredags, och han har inte ens ringt eller smsat mig! Jag tänker inte be om förlåt denna gång, denna gång var det hans fel att vi bråkade så han får ta och be om ursäkt!
Deperssionen är typ borta nu, har inte orkat göra något på hela helgen suttit och kollar mest på tv och tog en lång promenad med mamma igår, lördag. Kännes riktigt bra faktiskt bara att jag fick ont i nedredelen av ryggen när jag kom hem, och min livmoder kändes som om den var spänd på något sätt, gjorde lite ont.
Men nu ska jag nog gå och lägga mig.
God natt!
