iremis

Jag förstår inte varför men nu så är det så, nu har det blivit så.. Jag känner att jag snart spricker inombords, jag behöver få ut det men vem kommer förstå? Det går inte att gråta heller. Jag är frustrerad, jag känner mig skyldig, jag mår illa men nu får det bara vara.. Får se, jag överväger det till att jag måste snart.

Nyår är snart här och jag vet fan inte vad jag ska göra, jag har blivit bjuden till 3 ställen men jag vet inte jag är inte taggad inför nyår, känns bara mer frustrerat än någonsin. Till jul så var det roligt, min kusin var här och hans flickvän och vi skrattade jätte mycket och hade det trevligt.
Anyways orkar inte skriva mer egentligen, kanske om ett tag? Jag åker ju till Spanien på lördag är inte taggad till det heller, vill bara stanna. Första gången jag inte ser emot att åka till Madrid ändå om Sheila ska dit också som förut, hon vill att vi ska ut och festa som den sommaren hon också följde med mig. Jag ska erkänna att jag faktiskt hade det trevligt dom dagarna ändå om jag blev lite sur på henne efter ett tag för att hon blev för ful hela tiden. Men det var då..
Om 3 dagar åker jag :( Jag orkar inte, jag orkar inte stressa.. Jag är i mitten av en kris just nu. Why!?