iremis

Jag satt och tänkte på en sak min bror, Oliver skrev till mig idag, jag skrev till honom att jag förstår inte orättvisorna i denna värld, och om mina stunder då jag är nedstämd/deprimerad bl.a.
Han skrev:

Om vi inte är sjuka så kan vi inte uppskatta hur bra det är att vara frisk.
När vi är friska så glömmer vi det efter ett tag, och när vi blir sjuka så är att bli frisk det ända som vi tänker på dagarna långa.
När du känner dig Deprimerad så är det att vara lycklig det ända du tänker på, även om det ibland känns som att man vill fortsätta vara mer deprimerad, bara för att man inte orkar. Men vi vill alla vara lyckliga. Och det är meningen med livet, att vi ska vara lyckaliga. Och det är inte lycka baserad på någon annans sorg, utan en lycka som alla kan ta del av. Många tänker att så länge JAG har det bra, så är allt ok, och det är väl så som världen ser ut idag.

Det kanske inte ser ut som så stor hjälp men det funkar alltid, hans sätt att förstå och få mig att tänka till får mig att må bättre. Alltså, det var inte allt han skrev men det satte sig i hjärnan den lilla biten.