iremis

Ja, vet inte om det hjälpte, den där tunga bördan inombords jag har som var min hemlighet som jag låter tära mig inombords. Ja, den, den berättade jag nyss för Melissa.. Som gamla dagar när jag kunde prata om precis allt med henne för det kändes bra, för att det var alltid vi två.
Inte för att jag inte litar på henne, nej, det är inte det.. Jag litar på henne, men jag skäms, jag känner mig skyldig, jag får ångest när jag tänker på det. Det är bara fel, allt! ALLT ÄR FEL!
Det skulle inte bli såhär. Men jag mår inte bättre utav att ha berättat. Jag vill inte bli medicinerad igen om jag söker efter en psykologs hjälp och jag undrar om det verkligen kommer hjälpa?
Jag vill bara försvinna från världen ett tag...

Idag har jag tyvärr inte gjort något, inget speciellt ialla fall. Vi fick besök ett tag sedan skulle jag ju över till Mia för att prata men hon var hos sin mamma och sedan skulle hon till frisören så vi ska väl ses snart, tror jag. Alltså lite senare. Nåväl, får se vad som händer..
Imorgon ska jag till Haninge eller något annat ställe, ska fixa så att jag får mina nya och första glasögon någonsin, vad konstigt det kommer att kännas, jag tycker fortfarande det känns skrattretande att jag ska använda glasögon. Och sedan ska jag leta efter en ny jacka och Isabel ska få ta håll i öronen, hon ska få det av sin morfar (alltså min far) undrar hur det kommer att gå.

Romeo med sin Juliet
hehehe.. :)