iremis

Det känns konstigt egentligen, att jag har ''bott'' i sjukhuset i över en vecka. Först var jag inlagd, men nu stannar jag frivilligt i Neonatal Avdelningen för min dotters skull, eftersom det är jävligt svårt att slita sig ifrån henne :( jag saknar henne bara jag är borta 10 min, men hon måste sova och jag kan inte störa henne hela tiden .. är alltid där hos henne när jag ska amma henne, när hon ska äta (genom en sond) och byta blöja .. fast oftas sover hon i min famn en stund eller någon timme innan jag lägger ner henne.
Min ängel, jag älskar henne otroligt mycket! Jag längtar tills jag får ta hem henne ..

Tänk att hon föddes för tidigt, men jag är glad och lycklig, hon blir bättre och bättre med dagarna. Hon sover bra, äter som hon ska och hennes hälsa är bra har läkarna sagt. Både hon och jag har tur! Skulle jag ha varit gravid idag skulle jag varit i vecka 34 nu. Jag som var så ivrig att få se henne och trodde jag skulle få vänta tills mars, hon är det bästa som har hänt mig i livet.
Nu måste jag äta något innan jag går in till henne igen :)
God natt