iremis

Someday i'll recover. It's not a promise but a beautiful day i hope.

När vänner får en att le

Publicerad 2009-11-26 23:08:33 i Allmänt,

Jag skulle nog sova men blev en aning piggare nu efter att jag ätit som inte är så bra för jag hade ju tänkt sova lite tidigare, fast ändå inte? Kanske? Alltså jag tycker inte om att lägga mig tidigt egentligen.
Hur som helst, satt och läste lite på Marias blogg och detta fick mig att le och känna mig glad:


''Först träffade jag två av mina älskade gamla vänner från högstadiet. De bästa två.
Iris och Mia. Båda har skaffat barn och jag kan nog inte beskriva hur strålande vacker men på samma gång kolsvart min svartsjuka är. Jag vill ju också...
Iris hade sin helt underbart söta Isabel, som stoleksmässigt måste ha växt sig dubbelt så stor sedan jag såg henne förra gången (fatta att växa med 100% på ynka 6 månader), med sig.

Vi gick till gamla skolan. Den både avskydda och älskade högstadieskolan...
När jag var i Stockholm för 6 månader sedan gjorde Iris och jag samma sak, vi besökte Ribbyskolan. Skillnaden var att då var skolan helt öde och vi gick mest omkring och skrattade åt gamla minnen.
Den här gången innehöll skolan folk. Vi letade vi upp vår dåtids klassföreståndare, Pia, som verkligen var världens bästa på den tiden när man inte hade någon annan som förstod och lyssnade. Pia tog hand om fiket och till henne gick man när man skolkade ensam, ville muntra upp sig med en vaniljbulle, gråta en skvätt eller gömma sig för någon.''

Det som får mig att le som en idiot är det Mia skrev förrigår? Hahaha.. Är inte detta sött och gulligt utav henne?:

''Så i morgon efter att min mormor varit här på lunch så går jag och Iris ner med barnen för vaccination, Hoppas på att det blir dom vanliga biefekterna bara! Tycker dock att Iris ska ta sprutan eftersom hon är i riskgruppen(Diabetiker) vill inte att något ska hända henne med tanke på att hon är som min syster. utan henne så skulle jag inte vara hel! *=) you are my Angel!''

Ni får mig att le som en idiot dagligen oavsett vart jag än är, jag kan liksom sitta på bussen, tåget, hemma.. Ja, vart som helt men när jag tänker på mina vänner, på våra minnen, galenskaper så får det mig att le eftersom ni är galna (inte lika mycket som mig men hahaha) och bäst! Älskar er.


Hahaha! Kolla vad jag hittade! En sjuk bild.
Me trying to eat leaves.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Iris

We are what we don't see ..

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela