Jag är seg OCH klagar!

I shouldn't men jag vet att om jag skriver blir det bara meningslösa inlägg. Så what the heck, jag gör det ändå.
Vad är det med mig? De senaste dagarna har jag varit irriterad men på min förkylning, snoret rann som vatten och det stör mig så enormt mycket! Jag höll på att få feber två dagar i rad och blev ledsen för att jag vill vara frisk inte sjuk. Nu hostar jag upp lungorna typ och måste snyta mig hela tiden annars kan jag inte andas. Varför har man så dåligt immunförsvar? Blir det sämre när man får barn? Är barnens bakterier starkare eller? Innan Isabel föddes och innan jag ens blev gravid så blev jag förkyld en gång om året. En gång gick det två år och ingen förkylning syntes till men nu blir jag sjuk ungefär 10 gånger om året. What's up with that?
Solen skiner och Isabel och jag borde duscha och gå ut och leka lite ändå om båda är förkylda men jag tror jag dör om jag sitter inne. Eller så städar jag hemma? (vilket jag inte har ett dugg lust till egentligen men borde.)
Åh! Jag vill tillbaka till Mexiko eller El Salvador, det har gått 2 veckor sedan vi kom hem. Jag vill egentligen resa till USA eller Australien och stanna där en tid.
Jag tror om jag får chansen att flytta ifrån Sverige en vacker dag så kommer jag att göra det hur bra man än kan ha det här i Sverige.
Slut tjatat nu. Får ta och göra något produktivt om jag lyckas känna mig lite bättre, kan knappt andas nu.
Hej!

Jag saknar sådana stunder. Det känns mer okej nu att min pappa vilar i frid, men jag kan inte låta bli att sakna honom ändå. Det känns fortfarande tomt utan honom.

Starting over. Not my life but this damn blog!

Jag börjar med ett tråkigt inlägg. Jag börjar skriva igen, tror jag. Får se hur långt detta håller. Jag älskade att skriva förr, men jag har praktiskt taget tappat intresset för allt.
Jag är "död" inombords nästan, jag lever bara för att. Den ända som håller mig kvar är min dotter, jag önskar att jag kunde vara lycklig för en gångs skull men vad jag än gör så går det åt helvete.

Kollade in sista inlägget, jag skulle flytta med min pojkvän till Spanien. Det blev aldrig av.. Företaget de jobbar med åkte till Mexiko för att jobba, de har varit i Mexiko i snart 8 månader? Jag befinner mig i Mexiko, Guadalajara med honom och min dotter, hon och jag har varit här i snart 3 månader men jag längtar redan hem. Min kärlek till denna kille dog förra året men jag ville ge det en chans, men det funkar inte. Allt känns fel! Men jag har fastnat i denna onda cirkel för att han behandlar mig inte direkt bra men jag nedvärderar mig själv, så oftast (fördetmesta) tror jag att jag inte är värd någon/något bättre.
På tisdag åker jag härifrån, till mitt land El Salvador och möter upp min mamma och bror, för att göra det sista min far ville att hans aska skulle begravas, begravas i landet han föddes i.

Jag har inte den blekaste aning vad som kommer att hända när jag kommer hem... Jag ska börja med att ta tag i mitt problem och söka hjälp. Jag kan inte må såhär, speciellt inte när jag har ett barn.



I was happy years ago, that changed. I don't know when or why?

Time, it changes

Gud, jag tror att min tid som blogga-på-fritiden är slut. Hade helt glömt bort min lilla lilla blogg, kom på det idag och jag har inte skrivit sedan i början på året eller något? Allt har sitt slut?

Så, vad har hänt?
- Jo, jag ska börja ett nytt liv i ett annat land. Flyttar ifrån Sverige i november till min pojkvän. Och nej, inte min dotters pappa, den historian är slut för gott. Vi kommer överens för vår dotters skull, inget mer med den saken.

Jag har haft så mycket att tänka på, på den senaste tiden. Den 2 juni 2011, dog min pappa. Min kära pappa som jag fick en mycket bra relation med, min älskade pappa, min fina pappa. Det var inte förens den 4 juni 2011, som vi hittade honom i sitt rum i hans lägenhet. I flera dagar grät jag, jag kunde bara inte förstå att det verkligen hade hänt ändå om jag visste att pappa hade hjärtfel sedan flera år sedan.

Det är nog det viktigaste som har hänt hittills, det blir mina sista ord på ett mycket bra tag.

1..2..3.........?

Jag skrev ett meningslöst inlägg igår på kvällen, mina djupa kännslor var i farten igen men efter att ha skrivit allt så ångrade jag mig och lät bli att publicera det.

Det var ett bra tag sedan jag skrev. Jag gjorde bloggen åt sidan och ängnade mig åt..? Ingenting.
Skolan har skitit sig (som jag visste att den skulle) jag har bara ingen motivation i att plugga! Jag vill, men jag gör inte ett skit, inte ett ända arbete, prov eller läxa har jag gjort. Jag har fått mail från lärarna men jag har inte svarat än. Ska göra det imorgon? Jag kanske borde söka jobb istället? Och plugga till hösten igen. Tredje gången gilt?
Med Isabel går det bra, hon blev 2 år den 10 februari. Hon har blivit jätte mammig och är efter mig hela tiden och allt är ''mamma, mamma, mamma'' för henne, haha :) så söt! Hon växer och blir allt smartare det lilla busfröet.

Nu i januari så blev Leo och jag tillsammans igen (the feelings will always be there) efter att vi gjorde slut i april 2009 när vi insåg att det inte gick bra för oss och att vi hade växt ifrån varandra på något underligt sätt oavsett om Isabel bara var 2 månader och vi försökte få det att funka mellan oss för hennes skull och för att vi alltid haft känslor för varandra (ändå om jag har gjort miljontals misstag och mycket dåliga val och beslut genom vår tid vi kännt varandra).
Vi hittade tillbaka till varandra, vilket känns rätt och det går så bra denna gång och det känns så bra och jag är glad för det. Dessutom ska Leo flytta hit i oktober :) det är bra nyheter, äntligen kommer vi vara en liten familj. Han kommer nu i april också, längtar :D !!!!

Nåja, ska försöka sova. Har haft väldigt svårt att sova de senaste nätterna. Har haft alldeles för mycket att tänka på.. Min framtid särskilt. Imorgon ska jag dessutom försöka börja att träna hemma, har gått upp lite i vikt och det känns inte bra! Jag skulle ju vara som förr igen till denna sommar, mina graviditets kilon finns kvar och dom ska försvinna har jag bestämt mig.


.

Jag börjar om oavsett om det känns så svårt och denna gång känns det tufft. Men jag vill inte ge upp ändå om jag inte alltid mår så bra. Men jag kämpar för endast en person i livet och det är min dotter, mitt ända ljus och lycka i livet..

27 dagar kvar?

Hm.. Varför är det så tråkigt att blogga ibland? Och oftast så glömmer jag bort helt enkelt att uppdatera eller så orkar jag inte, prioriterar annat oftast. Men men nog om det :)
Känner mig helt slut nu, min rygg gör liiite ont har börjat träna igen var ett tag sedan ;) men nu jävlar ska jag ta mig dit oavsett vädret! Är sådär små taggad får se om det händer något om några månader hehe..
På morgonen var jag nära att stanna hemma satt vid datorn på soffan, hade MTV i bakgrunden music you know och åt frukost haha.. sjukt men det var ändå sådär mysigt och hade bara lust att stanna men nej, tänkte jag måste till gymmet så efter ett tag drog jag dit :) men känns ändå skönt för har somnat tidigt dom senaste dagarna och sovit bra också.
Tänker lite extra på vad jag stoppar i mig också i helgen så åt jag glass, paj och sådant pga att min bror hade sin födelsedags middag här hemma och fanns lite sötsaker men på vardagar så ska jag försöka avstå från sådant, igår t.ex var jag sugen på godis så åt jag ett äpple istället bara för att jag kände att jag hade ätit för mycket sött och massa annat i lördags.

Nåja, längtar tills den 17 december!!! Åker till min favorit stad.. MADRID! Yaaaaay!!! :) :) :) Och nästa år har Leo och jag planerat att åka till Italien och Frankrike, han jobbar hela sommaren so that's why :) jag ska nog också jobba om jag lyckas hitta ett jobb då sparar jag pengar och åker till USA istället och besöker några vänner som har bjudit dit mig.
Oh well.. ska nog hämta Isabel nu, saknar min lilla älskling! Hon har blivit så stor nu och ÅH! VAD JAG ÄLSKAR HENNE!!


♥ MITT ALLT! ♥
Att man kan älska någon så liten så enormt mycket!
♥♥♥♥

Åhh! Stanna tiden! Det här går för fort..!!

För en stund sedan satt jag och kollade i min andra mobil (jag har två) alla videon jag spelat in, eftersom jag väldigt väldigt sällan kollar igenom den (använder den bara för att skicka sms och att ringa) så brukar jag glömma vilka videon som finns det är ju en massa på Isabel när hon var nyfödd och en liten bebis :) men jag blir oftast lite ledsen när jag ser de eftersom tiden går så himla fort!!!
Det känns lite overkligt att hon var så liten, en liten fjutt på 44 cm och som knappt vägde något och för ett litet tag sedan såg jag att det var den 10 november vilket beyder att hon blir 1 år och 9 månader idag! Alltså snällaaaaa stanna tiden!! Jag hinner inte med :( Det här går alldeles för fort. Nuförtiden så är hon ett litet busfrö som springer runt här hemma och ska ta på allt och vill ha allt hon tycker sig se intressant ut, hon öppnar lådor, släcker lamporna, slänger sina egna smutsiga blöjor i soporna hahaha, ja en hel del! Min lilla älskling..

Saknar min graviditet och allt! Hela upplevelsen.. När jag tänker efter så är det små roligt att jag gick runt och var extremt trött, yr, hade huvudvärk och blev lite extra hungrig haha.. och skyllde på Spaniens värme och massa annat för jag var övertygad om att jag inte var gravid. Saknar allt det där, den tiden.. förutom illamåendet och Isabel kolik när hon var mini hehe...
Tider går för snabbt alltså och snart om 3 månader blir min lilla prinsessa 2 år! Jösses känns så sjukt egentligen.
Och dessutom har jag börjat fundera på en sjuk sak? Vill bli gravid igen, vill ge Isabel ett syskon. Får se hur det blir...

Nåja, borde städa men är så himla trött och ville dra till Haninge C för att skaffa lite saker Isabel behöver och måste till posten för att hämta ut lite paket. Orkar inte det är så himla fult väder, har lust att resa till något land med fint väder. Hawaii? Thailand? Australien?
Vår och sommar, Tack!


.

Varför har det blivit så egentligen? Allt var så annorlunda förut..

My inside is still screaming for help..

Jag funderar på att byta blogg och börja om från början, jag vill skriva lite om allt! Hur jag känner och massa saker men ibland är sitt privatliv inte så bra att skriva om på något underligt sätt?

Jag tror att jag har insett att jag behöver gå till en psykolog, min kropp orkar inte mer, jag orkar inte mer, mitt inre behöver ro och få känna frihet. Ingen mer ångest, depression och massa humörsvägningar. Som idag jag mådde väl sådär halvbra fast det är ändå något som tär mig inombrods varje dag.
Jag gick till vårdcentralen för att göra ett blodprov eftersom jag ska till Diabetesmottagningen på onsdag och när jag var påväg hem så kom det bara sådär utan någon som helst förvarning, kände att jag bara ville krypa ihop, få vara ensam, gråta ut och försvinna från världen. Sanningen är att jag mår skit och jag får en sådan stor ångest att jag mår såhär när jag är mamma och borde orka med små saker som att städa, laga mat och massa annat men jag gör inte det. Ibland orkar jag inte men vardagen, vill bara krypa ner under täcket och inte komma ut, men min dotter behöver mig, jag måste orka. Vad är det med mig? Jag älskade mitt liv när jag var gravid i 5:e månaden tills förra året i höstas så kom min depression tillbaka, jag bara bröt ihop och jag har försökt att fly allting men det kommer bara tillbaka hela tiden. Än idag så försöker jag fly från verkligheten. Men jag är så trött på att fly från allt hela tiden jag vill bara må bra! Det är därför jag beslöt att jag ska be min diabetes doktor om hjälp, dom borde ha kontakt med psykologer i sjukhuset?
Jag vill vara en bra mamma till min underbara dotter som får mig att le och skratta ändå om jag mår som jag mår och för någon vecka sedan kramade jag om henne och bröt ihop, jag kunde inte sluta gråta tårarna bara rann ner för kinderna och hon bara låg där och lutade sitt huvud under mitt och tog min hand och lät mig krama om henne (hon brukar oftast försöka kräla sig ur mina kramar haha det är sällan hon låter sig kramas och pussas) det fick mig att gråta ännu mer.

Jag undrar om det är så fel att må såhär? Jag vet att vem som helst skulle lätt kunna kritisera mig och säga att jag får skylla mig själv som skaffade barn så tidigt (jag var 19 när jag blev gravid) men jag kände mig bättre då och kände att jag verkligen skulle klara av det, jag såg livet ljusare men jag vet inte vad som gick fel?

Nåja, nu måste jag sätta igång och städa lite för imorgon ska jag antagligen ut, får se om jag kommer igång orkar verkligen inte.

Melissa, några dagar kvar !

Jag vet inte hur jag ska fixa det här med mina sömnproblem, kan inte jag bli skit trött på kvällarna så att jag ska kunna sova direkt eller kunna sova helt enkelt? Hmm...

Nu på fredag så ska jag åka ner till Norrköping och besöka min vän Melissa :) lilla Meli.
Synd att hon bor i Norrköping sen förra året, hade varit bäst om hon fanns kvar i Stockholm. Saknar henne jätte mycket, hon blev min bästa vän några månader efter att jag började i Brandbergsskolan (what a shame at jag gick där liksom, no offense!) vi gjorde massa saker, gick igenom mycket tillsammans, hängde runt hela tiden, jag typ bodde hos henne ett tag haha sov typ alltid hos henne, vi gick i samma skola i två år tills hon började gymnasiet och jag jobbade lite och sedan blev gravid så gled vi ifrån varandra någorlunda tills Isabel föddes och något hände och vi hade vår första diskussion vi pratade inte med varandra på ett tag men på något sätt hittade vi tillbaka till varandra :) och ja, sedan dess har mycket hänt.
Hon är också mamma till en gullig liten Ezio :) hihi och vi har bra kontakt. Hon är en bra person med ett stort hjärta och jag är glad över våran vänskap :) en vän för livet!

Minnen för livet ;) :

- Våra dagar vi körde runt på Melissas cross

- Hemma festerna haha..

- Matte lektionen :D Hahahaha.. you know what i'm talking about

- Our moments när vår sjuka humor släpptes lös hahaha...

- våra promenader :)

vet inte om jag glömt något. Men nu ska jag ialla fall försöka sova.
Lite gammla bilder innan bara:








Eh.. Ja? En bra rubrik ska det stå här?

TRÖTT! det är vad jag är, men jag får nog skylla mig själv kollade på någon rolig franskfilm, oops! tydligen så var den två timmar lång och tiden bara gick fort sen kunde jag inte direkt sova hade mycket i tankarna. Isabel vaknade dessutom typ vid 4 på morgonen och rörde på sig som in i helvete så hon fick sova i min säng..
Ja, lilla Isabel är på dagis just nu. Det går bra för henne på dagis, bättre än jag hade förväntat mig man märker att hon trivs för varje gång jag lämnar henne så springer hon in till resten av barnen och sen när jag ska gå så säger hon bara ''hedå'' och vinkar :) men jag kramar alltid om henne och hon får massor av pussar av mig innan.

Igår var det tyvärr en dålig dag för mig, mer går jag inte in på. Jag förstår mig inte på känslor ibland, ska man inte må bra av att gråta ut? Istället så känner man sig.. tom.. efter att ha gråtit och deppat en hel dag. Kanske blev nog lite för mycket igår, det känns väl sådär idag med tanke på att jag känner mig så trött också med bara 3? timmars sömn. Kan inte ens sova 1 timma till nu :( måste till skolan. Usch! Ibland så önskar jag att jag tagit skolan lite mer på allvar då vid dom tiderna man var ''ungdom'' (ya know 13 -17) och sluppit allt detta nu. Jag vet inte men jag är snart 22 och känner mig redan ''gammal'' på något underligt sätt, jag menar.. 22 är inte mycket! 45 - 60 är det... men aja, kanske livet man gått igenom och haft? Det känns som om man måste ha bråttom till allting, skaffa utbildning, skaffa jobb, skaffa en lägenhet, ha ett stabilt och seriöst förhållande, ha ett stabilt och seriöst liv helt enkelt!
Varför så bråttom med allting? Kommer vi dö imorgon eller? Så att man måste skynda sig med allt i livet?

Nåja, nog om allt. Ibland önskar jag att jag hade körkort och bil nu så slapp jag stressa till allting, men snart så kanske? :) jag och bror ska börja plugga till teorin soon, han har boken nu. So here we go, tröga jag ska försöka plugga och komma ihåg det mesta. Jag suger på prov och på att plugga egentligen, men att lära mig saker that's no problem så körningen är jag inte rädd för. Jaja, nu måste jag skynda mig! Skolan... var det ju, suck...
Au revoir.

Något roligt i omväxling på mina senaste tråkiga inlägg.

Hahahahaha.. Ibland kan jag och min bror vara riktigt störda fast det är roligt :)

Vår msn konversation:


Oliver säger:
sluta jiddra och och börja trolla!

Iris säger:
whääät??+ vart fick du luft ifrån?

Oliver säger:
vi bor i sverge, där luften är fri. jag ba tar luft om jag vill och sverges feta lag bok ger mig fett med rätt att ta luft var jag vill från
du fattar?

Iris säger:
HAHAHAHAHAHAHAHAHA...
i sveriges lagar har man rätt att polisanmäla, jag ska polisanmäla dig för att du tar luft
det är sveriges luft

Oliver säger:
det vara alla-mannars-rätts luft, du inte kan säga något till potatis polisen


Hahahahaha.. Lite roligt är det! ;)

Verkligheten? Det är höst..



Jag tror att min hjärna inte riktigt ville förstå
eller tro, att det jag näst mest avskyr är här hösten. Jag hatar vintern jag skulle vilja ha ett litet hus eller en lägenhet i något tropiskt glatt land och åka dit varje höst och vinter och komma tillbaka på våren och resa hela sommaren, det skulle vara nått' men tyvärr så är verkligheten inte så det skulle gå om jag vore rik förstås. Jag har växt upp i Sverige och levt hela mitt liv här men jag trivs inte längre, jag vill flytta utomlands men jag är för feg för det. Jag funderar på att plugga klart om jag orkar och sedan flytta.
Argentina kanske skulle vara något? Eller Australien?

För ett tag sedan beställde jag ett par kängor dom såg så snygga ut och jag har velat haft ett par boots eller kängor ett tag nu. Så längtar tills dom kommer :)
Snart är det 2 månader kvar tills Isabel och jag åker till Madrid, kan inte tiden bara gå lite fortare? Vill bort från allt ett tag bara. Sen så planerar jag att åka ner till Norrköping och hälsa på Melissa har lovat henne några gånger med det blir aldrig av så får se om hon kan omrkring den 22 okt. Och om jag inte har fel så ska vi åka bort i en vecka till ett ställe i november :) måste bara kolla upp det, skulle vara så himla kul! Åhhh... Vad jag längtar då! Jag älskar att resa ;)

Ska nog lägga mig nu, imorgon ska jag in till stan och kolla efter ett par saker med bror min. Länge sedan vi var ute tillsammans och gjorde något men han jobbar och har ett upptaget liv så jag får leva med det...


Isabel, mitt allt! och jag
förra veckan i lördags när vi var på Friday's för att fira mammas
födelsedag :)

Jag vill bara fly från allt ibland

För någon halvtimme bröt jag ihop, mamma satt och pratade med min bror han orkade nog inte prata om sina problem och allt press i livet så han drog, jag satt kvar på soffan och mamma började säga massa saker till min moster. Hur kom vi att prata om mig? Jag döljer mina problem för alla, jag orkar inte längre. Jag har alldeles för mycket inombords och det känns tungt, för tungt oftast.
Men jag vet inte vad jag ska göra! Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag trivs varken här eller där, jag trivs ingenstans. Det är därför jag försöker att inte prata om mig, för då kan jag forsätta att gömma det jag känner och allt tungt som finns inombrods.

Vad ska man göra när man mår som man mår? Jag får ångest när jag tänker att jag borde kämpa för mitt liv och min dotter, men vart ska jag få krafter ifrån? Tro inte fel för jag älskar min dotter och hon är min glädje men jag kan inte rå för att jag mår såhär..

När dom sa ''Livet är inte lätt'' när man var barn, vad tänkte man då på? Äsch jag klarar av det! Så naiv man var. Verkligheten är hård och livet..? Ja, nu förstår man. Kunde inte det ha funnits en manual så att livet vore liiiiiite enklare? Det skulle vara ha varit nått? Eller..? Nej..?


Ibland så är det värt att leva för dom väldigt få personerna som
får en att känna sig bra.

I left my heart in Madrid

Jag kan bara inte sluta längta till Madrid, jag vill åka tillbaka! Enligt mig så är det the best city sen kommer Stockholm hahaha.. Jag trivs så där :) hoppas kunna åka nu i december skulle bli så glad plus att jag får träffa Leo ;) hehe.. vi har det alltid bra ändå om det har hänt lite saker då och då, jag menar det är ändå viktigt att komma överens för Isabels skull vad som som än händer kommer han alltid att vara hennes pappa. Ändå om han inte är mycket med henne men man ser hur mycket han älskar henne :) det är så sött! Men hur kan man inte älska/tycka om min lilla älskling? Hon är bara så sjukt söt och urgullig!

Tycker det är lite små komiskt att jag på senaste tiden bara lyssnar på spansk musik för flera år sedan så tyckte jag inte om det kanske någon enstaka låt eller så men stackars Leo fick alltid höra massa klagomål från min sida för jag ville lyssna på ''bra musik'' hehehe.. men det finns så många bra band och artister och spansk musik menar jag inte salsa, cumbia, bachata och så (ändå om jag brukar lyssna på det lite då och då) utan typ Spanish pop rock ;) hittills är mitt favoritband.. Nena Daconte.. Sjukt bra låtar dom har!

Jaja, är fortfarande lite smått irriterad har typ varit det hela dagen och det blir inte bättre av att min jävla hosta är kvar den stör så jäkla mycket och vägrar försvinna! Ska snart gå och lägga mig om inte Leo loggar in på msn snart han skulle hämta min moster i Barajas (flygplatsen i Madrid) hon är på besök där så får se om han kommer hem snart.


Mitt liv ♥ Min lycka
Älskar dig över allt annat på denna jord!

Iris

Someday i'll recover. It's not a promise but a beautiful day i hope.

RSS 2.0