iremis

Jag vet seriöst inte vad som håller på att hända med mig, jag är inte gravid det är jag säker på men ändå så känner jag mig så förbaskat trött och blek, har huvudvärk, illamående och vill kräkas lite då och då, jag orkar inte göra något, känner mig svag och fryser (nästan hela tiden)... osv.. det är alldeles för mycket och jag förstår bara inte!!

Och jag börjar fundera på en sak ett litet råd någon gav mig en gång, som jag tror seriöst jag ska göra för jag orkar inte må såhär längre! Det känns bara för tungt och jag vill bara få bort bördan.. Jag klarar inte av detta längre!


Nu skiter jag i det här, orkar inte skriva mer. Tänkt skriva ett långt inlägg med exakt ALLT jag tänker och tycker men jag orkar inte. Så nu får det bara vara...

Jag har inte skrivit ett ända inlägg sedan Spanien. Ja, nu är jag hemma sedan 2 och en halv veckor sedan? Leo är här på besök med sin lillebror nu.
Jag förstår inte på mig själv, jag sviker mig själv gång på gång.. Varför? Vad håller jag på med? Det är så sjukt....
Har många tankar och funderingar i huvudet, allt bara snurrar runt där inne och mina förbannade känslor kan inte bli stabila. Jag är ingen stabil person. När kommer jag få vara lycklig på rikigt? Och känna mig levande utan massa ångest och skit som bara dyker upp hela tiden? Jag orkar inte, kanske vore bra om jag var singel istället och försöker klura ut dom här konstiga känslorna som bara blir helt fel i slut ändan.

Jag menar hur och varför kan det bli så? Förstår bara inte. Ibland vill jag bara flytta och starta om mitt liv någon annan stans där ingen känner mig, någonstans där jag kan trivas för jag förstår inte varför jag vill flytta från Sverige, jag trivdes här men det gör jag inte längre. Jag vill nog bara fly från allt igen. Jag måste verkligen vara en ostabil människa? Man kan ju inte leva så föralltid? Det börjar bli för mycket nu, känns tungt inombords. Varför blir allt såhär? Ibörjan känns allt så bra och jag har sådär bra förväntningar men sen så krachar allt och allt det där ''bra'' försvinner...
Men jag har ju mina vänner, min familj, mitt liv här det är det som gör att jag vill stanna kvar. Men varför trivs jag inte för då? Alltså jag orkar inte.... punkt slut!