iremis

Äntligen så är jag hemma, känns faktiskt skönt att komma hem ändå om det är skit väder här men än så länge är jag glad. 3 månader är allt för länge men nu är det bara 3 månader kvar sen så kommer min bror hem :) längtar! Hittills så känns allt ljust, jag är glad och ser en bra framtid .. nästa år börjar jag plugga igen och lilla Isabel kommer väl få börja på dagis :( känns lite negativt. Kommer sakna henne och hon kommer finnas i mina tankar hela tiden .. min kära älskade dotter.

Hoppas det här med att äta lite sötsaker håller i sig nu, jag har bara lust att äta nyttiga saker som frukt och grönsaker. Igår ville min mamma bjuda mig på pizza men jag sa nej och ville hellre hem och äta hemlagad mat.

Idag så kom Mia över med sin son William :) hon var här en stund tycker att William har förändrats ganska mycket han är så himla söt! Mia tyckte att Isabel hade blivit lika stor som William ändå om han är 10 månader? och Isabel 7½ månader fast hon är lite kortare märkte vi sen, hon äter ju bra min lilla älskling. Trevligt med sällskap ialla fall.

Ska nog hålla Isabel och mamma sällskap nu. Ciao!

Ska försöka skriva lite mer här, känns som om jag skriver en gâng i mânaden.

Dom hela tre mânaderna jag skulle stanna här i Spanien har äntligen tagit slut, snart âker jag hem om 2 dagar pâ tisdag. Jag har klagat en hel del, men jag ska inte klaga för mycket det har varit rätt sâ okej ändâ. Jag spenderade eftermiddagen idag för att shoppa lite mer, 5 tröjor mer hann jag inte eller jag blev stressad utav min mamma. Pâ mândag ska vi ut igen .. Eller imorgon?
Jag har varit pâ bio nâgra gânger :) ut och festa, idag skulle vi ut men jag orkade inte jag är dessutom sjuk sâ jag ville vila. Vi âkte till norra Spanien i augusti, vi har varit ute flera gânger, mina kusiner kom pâ besök här, mina mostrar .. Ja, en hel del saker har hänt här.

Ska bli halv sorligt att komma hem igen .. inget sällskap längre.

Fast jag längtar att komma hem igen, till gamla goda Sverige haha .. att fâ prata svenska igen och känna mig hemma till vanligheten igen. Sen är det bara 3 mânader kvar tills min kära bror kommer hem igen, det längtar jag verkligen till! Jag saknar honom enormt mycket.
Sen fâr jag väl se hur min framtid kommer att bli .. det känns ljust ialla fall, jag har ju min dotter ♥ som fâr mig att fortsätta kämpa i livet. Hon växer, tiden gâr sâ fort .. snart är hon 8 mânader! Helt otroligt.

:) min söta Isabel ♥

Det gör ont, jag vet varför jag önskar att nâgon kunde fâ min smärta att försvinna. Varför känns det som om min värld gâr under ibland? Allt var ju sâ bra för nâgon dag sedan .. jag längtade hem till mitt vanliga liv, nu vill jag försvinna, jag vill gömma mig frân världen. Ialla fall ett tag, jag tänker pâ min dotter jag mâste fortsätta med mitt liv för hennes skull .. Men alla har väl dâliga dagar?

''A veces tengo que huir, porque no puedo más.''

Jag hatar nätterna fast ändâ sâ älskar jag dom, dom har börjat bli min mardröm igen. Jag kan inte sova, jag kan vara vaken flera timmar ändâ om jag är trött, tankarna tar över min hjärna och känslorna vägrar försvinna .. Sorg är vad jag känner, en känsla som kommer smygande och vägrar lämna mig. Den känslan som fâr mig att vara vaken i timmar.

''Quiero escapar y despertar sin saber del tiempo''

Kanske det gâr över imorgon, idag är det min dâliga dag. Jag har rätt att fâ känna mig sâhär .. Hoppas det gâr över snart, jag kanske glömmer bort allt dethär under tiden vi är ute. Vi ska snart âka till Tres Aguas en galleria.
Adios.

Min ända riktiga glädje.

Det skrämmer mig fortfarande hur fort tiden gâr. Jag menar jag längtar tills december för att fâ se min bror igen, tills jag äntligen kan fâ ha honom vid min sida igen, prata med honom hur mycket jag vill, gâ ut igen .. allt vi gjorde innan han âkte för 1 och ett halvt âr sedan. Men jag vill tillbaks till dagen frân och med förlossningen, ändâ om det gjorde satans ont men den känslan att fâ se hennes lilla kropp och ansikte. Sâ liten. En ny liten människa! Kärlek ♥
Det känns sâ overkligt allting, hon var ju sâ liten att se henne nu känns sâ overkligt.

Idag var det Leo's födelsedag, hmm .. Jag har kännt honom i 6 âr men jag har aldrig var här när han fyllde âr under denna tid, första gângen haha! Men det var ändâ inte sâ mycket till födelsedags firande.
Hans syster gjorde en târta och hans bror en annan ena ât vi pâ morgonen (mycket ovanligt att jag är uppe sâ tidigt som idag sâ alla skämtade om att jag var uppe sâ tidigt.)
Jag gjorde Tacos och sedan hans systers târta. En stund var det roligt vi skrattade ât bilderna vi tog ..

Om 6 dagar sâ kommer min mamma och mina mostrar hit till madrid, längtar men tyvärr kommer min pappa ocksâ hit och det suger. Alltsâ att fâ se honom i 6 dagar i rad kommer vara frustrerande, jobbigt, störande och irriterande. Vi kan bara inte leva under samma tak.

Min Isabel ♥ det bästa som finns!
Mitt ALLT!

Tills jag âker hem längtar till mitt vanliga liv utan massa skit och allt annat som har hänt här i Spanien, okej det har inte varit sâ himla negativt heller det finns ljusa stunder, roliga stunder som var och är bra men det är nog första gângen jag verkligen längtar hem, jag har ju allt därborta .. Mina vänner, min familj (längtar verkligen inte att fâ se min pappa, men jag har inget annat val han finns ju där) och det jag längtar efter speciellt mycket är att dagen dâ min bror kommer hem ska komma.

Varje natt sâ har jag sâdär svârt att somna, har allt för mycket att tänka pâ. Det jag speciellt gör är att kolla pâ Isabels bilder (mobilbilder) när hon var nyfödd och liten, jag kan inte förstâ att tiden har gâtt sâ otroligt snabbt :( det känns som om det inte var sâ länge sen hon föddes, men 6 mânader och 3 veckor är mycket ialla fall för mig, hon blir ju snart 7 mânader.
Jag kan inte fatta att jag var gravid förra âret fr och med juni och inte visste vad det var för kön (fick reda pâ det den 5 januari) jag var seriöst glad och lycklig men ändâ orolig, jag längtade efter att bebisen i magen skulle födas .. ändâ om jag gick igenom massa skit under graviditeten sâ vill jag tillbaks till den tiden, fâ uppleva allt igen och gâ igenom hela förlossningen igen (ändâ om det gjorde obeskrlivligt ont!!)

Jag ângrar av hela mitt hjärta att jag aldrig riktigt kunde säga till min barnmorska den jag hade under hela min graviditet hur tacksam jag var att jag just fick henne som barnmorska, hur mycket jag uppskattade allt hon gjorde för mig och hur bra och godhjärtad hon var. Hon var den bästa sjuksköterskan som jag har haft, som jag mött under alla mina âr jag besökt sjukhus och sâ. Varför sa jag inget till henne? Hon finns inte kvar pâ SÖS, hon berättade sista gângen jag sâg henne att hon skulle gâ pâ pension nâgra dagar efterât .. Det gör ont i hjärtat att jag inte kunde säga det till henne, att jag inte kan säga det till henne längre.