iremis

Jag börjar med ett tråkigt inlägg. Jag börjar skriva igen, tror jag. Får se hur långt detta håller. Jag älskade att skriva förr, men jag har praktiskt taget tappat intresset för allt.
Jag är "död" inombords nästan, jag lever bara för att. Den ända som håller mig kvar är min dotter, jag önskar att jag kunde vara lycklig för en gångs skull men vad jag än gör så går det åt helvete.

Kollade in sista inlägget, jag skulle flytta med min pojkvän till Spanien. Det blev aldrig av.. Företaget de jobbar med åkte till Mexiko för att jobba, de har varit i Mexiko i snart 8 månader? Jag befinner mig i Mexiko, Guadalajara med honom och min dotter, hon och jag har varit här i snart 3 månader men jag längtar redan hem. Min kärlek till denna kille dog förra året men jag ville ge det en chans, men det funkar inte. Allt känns fel! Men jag har fastnat i denna onda cirkel för att han behandlar mig inte direkt bra men jag nedvärderar mig själv, så oftast (fördetmesta) tror jag att jag inte är värd någon/något bättre.
På tisdag åker jag härifrån, till mitt land El Salvador och möter upp min mamma och bror, för att göra det sista min far ville att hans aska skulle begravas, begravas i landet han föddes i.

Jag har inte den blekaste aning vad som kommer att hända när jag kommer hem... Jag ska börja med att ta tag i mitt problem och söka hjälp. Jag kan inte må såhär, speciellt inte när jag har ett barn.