iremis

Smärtan från igår då jag sprang för att hinna med tåget är kvar, men det går bättre att röra på mig gör inte lika ont som igår. Det är tur! Jag var hur orolig som helst, allt går som jag vill ungefär Leo är enormt glad över bebisen nu och är lika förväntansfull som jag, det ända jag tycker är lite sådär är att han bor i Spanien men han tar ansvar i alla fall.
Igår skickade jag ett sms och berättade att jag hade sprungit och fått ont att jag knappt kunde gå .. det tog inte så lång tid innan han ringde mig och frågade mig oroligt vad som hade hänt, vi vill ju inte förlora barnet. Men han lugnade ner mig och sa att det säkert var mina muskler som var problemet till smärtan, bara inte det fanns blod var allt okej. Dom små sakerna han gör får mig att älska honom mer!
Bebisen sparkar som vanligt där inne, så jag är lugn nu. Hade en läkar tid idag, är trött egentligen. Jag hatar när det regnar .. varför just nu liksom?
Ska äta nu, maten är nog klar.
Ciao!