iremis

Lördag:
Ja, igår så vaknade jag vid 8 kunde inte sova, hade somnat med en orokänsla som jag vaknade upp med och den försvann inte förens jag bröt ihop under kvällen.
Mamma och jag åkte in till stan vid 12 tiden för att jag ville köpa några saker, och så köpte jag ett par vinter stövlar till mamma, en liten present från mig :) hon är glad och nöjd med dom. Hon förtjänade dom och mer hon har varit en underbar mamma, jag får verkligen den stöd jag behöver av henne som igår när jag bröt ihop .. jag rusa in i hennes rum hysterisk-gråtande och hon vakna på en gång och kramade mig och frågade vad som hände, vi pratade lite till sist lugna jag ner mig lite grann och hon la en madrass på golvet i mitt rum för att sova där eftersom jag inte kunde vara själv.
Min oro och att jag bröt ihop berodde på att jag trodde barnet hade dött inne i min mage.
Jag hade inte känt bebisen sparka på hela dagen, har fortfarade inte gjort det så jag mår fortfarade dåligt och är orolig som in i helvete .. jag har ont i livmodern också, så jag vet inte vad det är. Ska ringa imorgon till sjukhuset och fråga ..

Min hemlighet? Jag lider av depressioner som jag gjort sen dom började vid 13 års åldern, dom ''försvann'' ett tag innan sommaren i år, och jag trodde jag var fri .. men så fort jag blev gravid så kom dom tillbaka. Jag bröt ihop nästan jämt i början för att allt var för jobbigt mellan mig och barnets far. Men det är bra nu mellan oss och med hela situationen.
Och ja, jag går till en pyskolog och kurator nästan varanan vecka för jag vill må så bra som möjligt för mig, Leo's och barnets skull. Och jag tar antidepressiva tabletter varje dag. Fick lugnade också för sådana här ''attacker'' som igår ..
Jag har ett mål att bli en bra mamma som möjligt, ändå om jag lider av depressioner fast jag ska klara av detta!