Söndag
Fan vilken ''halv-dålig'' dag. Vaknade av att mamma väckte mig innan hon drog till kyrkan kl nio någonting för att vi skulle in till stan efteråt och köpa lite kläder bland annat och presenter till mina 2 kusiner, min moster + hennes man och min morbror + hans fru som bor i Schweiz. Men det blev inte av för att jag orkade inte åka in till stan, var sjukt trött och mamma med så vi stannade och drack te och åt äppel paj med vaniljsås. Gott!
Sen skulle jag sova en stund men det gick inte för att jag hade för många tankar och denna orohet som inte vill ge sig .. Jag oroar mig konstant över bebisen, tänk om något händer? Vad skulle hända om den dog? Självklart skulle jag hamna i en djup depression och inte klara av ett skit, mina antidepressiva skulle inte funkat för det känns som om dom funkar halft i dagens läge ändå om jag tar dom varje dag. Men jag har mina stunder och dagar där jag känner mig glad och som jag skulle kunna klara av allting men sen kommer denna oro kännsla och förstör allting, tankarna som förstör min glädje.
Jag ser ju såklart fram emot att ha min bebis i min famn, det är min lycka att veta att jag snart blir mamma.
Jag gömmer nog känslorna jag känner på riktigt innerst inne, jag kanske fortfarande hatar min pappa? .. jag vet att jag inte kan förlåta honom och lita på han. Men att drömma en sjuk dröm som jag gjorde förr igår, att jag slog min pappa om och om igen att jag kastade glas och allting på han men han blödde inte, han gjorde inte sig illa ändå om jag slog honom med allt ifrån trä till järn hårdare och hårdare och skrek till honom att jag hatade honom, att han aldrig kommer att förändras, att han kommer förbli samma störda person i evigheter. Mina föräldrar hade flytta ihop igen i min dröm, en av mina rädslor kanske? Idag drömmde jag en sjuk dröm till .. men den kan jag inte berätta för jag blir själv rädd för mig ibland.
Ska nog ta en lugnade tablett och se om det går över.
Sen skulle jag sova en stund men det gick inte för att jag hade för många tankar och denna orohet som inte vill ge sig .. Jag oroar mig konstant över bebisen, tänk om något händer? Vad skulle hända om den dog? Självklart skulle jag hamna i en djup depression och inte klara av ett skit, mina antidepressiva skulle inte funkat för det känns som om dom funkar halft i dagens läge ändå om jag tar dom varje dag. Men jag har mina stunder och dagar där jag känner mig glad och som jag skulle kunna klara av allting men sen kommer denna oro kännsla och förstör allting, tankarna som förstör min glädje.
Jag ser ju såklart fram emot att ha min bebis i min famn, det är min lycka att veta att jag snart blir mamma.
Jag gömmer nog känslorna jag känner på riktigt innerst inne, jag kanske fortfarande hatar min pappa? .. jag vet att jag inte kan förlåta honom och lita på han. Men att drömma en sjuk dröm som jag gjorde förr igår, att jag slog min pappa om och om igen att jag kastade glas och allting på han men han blödde inte, han gjorde inte sig illa ändå om jag slog honom med allt ifrån trä till järn hårdare och hårdare och skrek till honom att jag hatade honom, att han aldrig kommer att förändras, att han kommer förbli samma störda person i evigheter. Mina föräldrar hade flytta ihop igen i min dröm, en av mina rädslor kanske? Idag drömmde jag en sjuk dröm till .. men den kan jag inte berätta för jag blir själv rädd för mig ibland.
Ska nog ta en lugnade tablett och se om det går över.
