Din konstanta närvaro stör mig
Nu är jag hemma i alla fall var i stan idag igen. Var där igår kväll och kom hem lite sent.
Blev väckt av mamma vid 11 något, men var sjukt trött fortfarande .. gick upp för att äta frukost och ge lite näring åt min bebis i magen, sen så gick jag och la mig igen för att jag kunde knappt hålla mig vaken. Vakna av att granarna hade värsta ''dag-partyt'' hemma hos sig, musik i högsta volym typ. Sen så ringde Ivan (min far) typ tusen gånger, jobbigt! fast mamma hörde inte sin mobil eller hem telefonen så jag gick upp och sa till mamma att han höll på att ringa (jag ville inte prata med honom då) så hon fick svara.
Jag blir irriterad av min fars närvaro ganska för ofta, mina föräldrar är skilda men min mamma har inte riktigt kommit över min pappa och det verkar som om dom ''fortfarande är gifta'' det blir jag jävligt sur på! Jag önskar bara att han skulle sluta hålla på. ''Spela snäll'' mot mamma eller hur att han är så! Han var inte så förut, innan dom skilde sig hade vi rena helvetet och han var en skithög mot mamma. Jag förstår bara inte hur min mamma är dum nog att förlåta honom gång på gång.
Jag gick ut med dom i alla fall idag, ändå om jag blir på dåligt humör när jag är i närheten av dom två tillsammans. Jag önskar att mamma kunde hitta någon som verkligen är värd henne. Inte någon som min far! Han kommer alltid vara den personen som har fastnat i det förflutna och lever i sitt hat och agg. Det förstör honom, och han kommer aldrig att förändras och min mamma förstår inte det!
Det verkar som om dom har planer på att bli tillsammans igen längre fram i framtiden. Hoppas inte! Mamma förstår inte att hon mår bättre utan honom.
Jag är 100% säker att min bror också skulle tycka att det vore en dålig idé att dom flyttar tillsammans igen.
Blev väckt av mamma vid 11 något, men var sjukt trött fortfarande .. gick upp för att äta frukost och ge lite näring åt min bebis i magen, sen så gick jag och la mig igen för att jag kunde knappt hålla mig vaken. Vakna av att granarna hade värsta ''dag-partyt'' hemma hos sig, musik i högsta volym typ. Sen så ringde Ivan (min far) typ tusen gånger, jobbigt! fast mamma hörde inte sin mobil eller hem telefonen så jag gick upp och sa till mamma att han höll på att ringa (jag ville inte prata med honom då) så hon fick svara.
Jag blir irriterad av min fars närvaro ganska för ofta, mina föräldrar är skilda men min mamma har inte riktigt kommit över min pappa och det verkar som om dom ''fortfarande är gifta'' det blir jag jävligt sur på! Jag önskar bara att han skulle sluta hålla på. ''Spela snäll'' mot mamma eller hur att han är så! Han var inte så förut, innan dom skilde sig hade vi rena helvetet och han var en skithög mot mamma. Jag förstår bara inte hur min mamma är dum nog att förlåta honom gång på gång.
Jag gick ut med dom i alla fall idag, ändå om jag blir på dåligt humör när jag är i närheten av dom två tillsammans. Jag önskar att mamma kunde hitta någon som verkligen är värd henne. Inte någon som min far! Han kommer alltid vara den personen som har fastnat i det förflutna och lever i sitt hat och agg. Det förstör honom, och han kommer aldrig att förändras och min mamma förstår inte det!
Det verkar som om dom har planer på att bli tillsammans igen längre fram i framtiden. Hoppas inte! Mamma förstår inte att hon mår bättre utan honom.
Jag är 100% säker att min bror också skulle tycka att det vore en dålig idé att dom flyttar tillsammans igen.
