iremis

Varför har det blivit så egentligen? Allt var så annorlunda förut..

Jag funderar på att byta blogg och börja om från början, jag vill skriva lite om allt! Hur jag känner och massa saker men ibland är sitt privatliv inte så bra att skriva om på något underligt sätt?

Jag tror att jag har insett att jag behöver gå till en psykolog, min kropp orkar inte mer, jag orkar inte mer, mitt inre behöver ro och få känna frihet. Ingen mer ångest, depression och massa humörsvägningar. Som idag jag mådde väl sådär halvbra fast det är ändå något som tär mig inombrods varje dag.
Jag gick till vårdcentralen för att göra ett blodprov eftersom jag ska till Diabetesmottagningen på onsdag och när jag var påväg hem så kom det bara sådär utan någon som helst förvarning, kände att jag bara ville krypa ihop, få vara ensam, gråta ut och försvinna från världen. Sanningen är att jag mår skit och jag får en sådan stor ångest att jag mår såhär när jag är mamma och borde orka med små saker som att städa, laga mat och massa annat men jag gör inte det. Ibland orkar jag inte men vardagen, vill bara krypa ner under täcket och inte komma ut, men min dotter behöver mig, jag måste orka. Vad är det med mig? Jag älskade mitt liv när jag var gravid i 5:e månaden tills förra året i höstas så kom min depression tillbaka, jag bara bröt ihop och jag har försökt att fly allting men det kommer bara tillbaka hela tiden. Än idag så försöker jag fly från verkligheten. Men jag är så trött på att fly från allt hela tiden jag vill bara må bra! Det är därför jag beslöt att jag ska be min diabetes doktor om hjälp, dom borde ha kontakt med psykologer i sjukhuset?
Jag vill vara en bra mamma till min underbara dotter som får mig att le och skratta ändå om jag mår som jag mår och för någon vecka sedan kramade jag om henne och bröt ihop, jag kunde inte sluta gråta tårarna bara rann ner för kinderna och hon bara låg där och lutade sitt huvud under mitt och tog min hand och lät mig krama om henne (hon brukar oftast försöka kräla sig ur mina kramar haha det är sällan hon låter sig kramas och pussas) det fick mig att gråta ännu mer.

Jag undrar om det är så fel att må såhär? Jag vet att vem som helst skulle lätt kunna kritisera mig och säga att jag får skylla mig själv som skaffade barn så tidigt (jag var 19 när jag blev gravid) men jag kände mig bättre då och kände att jag verkligen skulle klara av det, jag såg livet ljusare men jag vet inte vad som gick fel?

Nåja, nu måste jag sätta igång och städa lite för imorgon ska jag antagligen ut, får se om jag kommer igång orkar verkligen inte.

Jag vet inte hur jag ska fixa det här med mina sömnproblem, kan inte jag bli skit trött på kvällarna så att jag ska kunna sova direkt eller kunna sova helt enkelt? Hmm...

Nu på fredag så ska jag åka ner till Norrköping och besöka min vän Melissa :) lilla Meli.
Synd att hon bor i Norrköping sen förra året, hade varit bäst om hon fanns kvar i Stockholm. Saknar henne jätte mycket, hon blev min bästa vän några månader efter att jag började i Brandbergsskolan (what a shame at jag gick där liksom, no offense!) vi gjorde massa saker, gick igenom mycket tillsammans, hängde runt hela tiden, jag typ bodde hos henne ett tag haha sov typ alltid hos henne, vi gick i samma skola i två år tills hon började gymnasiet och jag jobbade lite och sedan blev gravid så gled vi ifrån varandra någorlunda tills Isabel föddes och något hände och vi hade vår första diskussion vi pratade inte med varandra på ett tag men på något sätt hittade vi tillbaka till varandra :) och ja, sedan dess har mycket hänt.
Hon är också mamma till en gullig liten Ezio :) hihi och vi har bra kontakt. Hon är en bra person med ett stort hjärta och jag är glad över våran vänskap :) en vän för livet!

Minnen för livet ;) :

- Våra dagar vi körde runt på Melissas cross

- Hemma festerna haha..

- Matte lektionen :D Hahahaha.. you know what i'm talking about

- Our moments när vår sjuka humor släpptes lös hahaha...

- våra promenader :)

vet inte om jag glömt något. Men nu ska jag ialla fall försöka sova.
Lite gammla bilder innan bara:

TRÖTT! det är vad jag är, men jag får nog skylla mig själv kollade på någon rolig franskfilm, oops! tydligen så var den två timmar lång och tiden bara gick fort sen kunde jag inte direkt sova hade mycket i tankarna. Isabel vaknade dessutom typ vid 4 på morgonen och rörde på sig som in i helvete så hon fick sova i min säng..
Ja, lilla Isabel är på dagis just nu. Det går bra för henne på dagis, bättre än jag hade förväntat mig man märker att hon trivs för varje gång jag lämnar henne så springer hon in till resten av barnen och sen när jag ska gå så säger hon bara ''hedå'' och vinkar :) men jag kramar alltid om henne och hon får massor av pussar av mig innan.

Igår var det tyvärr en dålig dag för mig, mer går jag inte in på. Jag förstår mig inte på känslor ibland, ska man inte må bra av att gråta ut? Istället så känner man sig.. tom.. efter att ha gråtit och deppat en hel dag. Kanske blev nog lite för mycket igår, det känns väl sådär idag med tanke på att jag känner mig så trött också med bara 3? timmars sömn. Kan inte ens sova 1 timma till nu :( måste till skolan. Usch! Ibland så önskar jag att jag tagit skolan lite mer på allvar då vid dom tiderna man var ''ungdom'' (ya know 13 -17) och sluppit allt detta nu. Jag vet inte men jag är snart 22 och känner mig redan ''gammal'' på något underligt sätt, jag menar.. 22 är inte mycket! 45 - 60 är det... men aja, kanske livet man gått igenom och haft? Det känns som om man måste ha bråttom till allting, skaffa utbildning, skaffa jobb, skaffa en lägenhet, ha ett stabilt och seriöst förhållande, ha ett stabilt och seriöst liv helt enkelt!
Varför så bråttom med allting? Kommer vi dö imorgon eller? Så att man måste skynda sig med allt i livet?

Nåja, nog om allt. Ibland önskar jag att jag hade körkort och bil nu så slapp jag stressa till allting, men snart så kanske? :) jag och bror ska börja plugga till teorin soon, han har boken nu. So here we go, tröga jag ska försöka plugga och komma ihåg det mesta. Jag suger på prov och på att plugga egentligen, men att lära mig saker that's no problem så körningen är jag inte rädd för. Jaja, nu måste jag skynda mig! Skolan... var det ju, suck...
Au revoir.

Hahahahaha.. Ibland kan jag och min bror vara riktigt störda fast det är roligt :)

Vår msn konversation:




Hahahahaha.. Lite roligt är det! ;)

Jag tror att min hjärna inte riktigt ville förstå eller tro, att det jag näst mest avskyr är här hösten. Jag hatar vintern jag skulle vilja ha ett litet hus eller en lägenhet i något tropiskt glatt land och åka dit varje höst och vinter och komma tillbaka på våren och resa hela sommaren, det skulle vara nått' men tyvärr så är verkligheten inte så det skulle gå om jag vore rik förstås. Jag har växt upp i Sverige och levt hela mitt liv här men jag trivs inte längre, jag vill flytta utomlands men jag är för feg för det. Jag funderar på att plugga klart om jag orkar och sedan flytta.
Argentina kanske skulle vara något? Eller Australien?

För ett tag sedan beställde jag ett par kängor dom såg så snygga ut och jag har velat haft ett par boots eller kängor ett tag nu. Så längtar tills dom kommer :)
Snart är det 2 månader kvar tills Isabel och jag åker till Madrid, kan inte tiden bara gå lite fortare? Vill bort från allt ett tag bara. Sen så planerar jag att åka ner till Norrköping och hälsa på Melissa har lovat henne några gånger med det blir aldrig av så får se om hon kan omrkring den 22 okt. Och om jag inte har fel så ska vi åka bort i en vecka till ett ställe i november :) måste bara kolla upp det, skulle vara så himla kul! Åhhh... Vad jag längtar då! Jag älskar att resa ;)

Ska nog lägga mig nu, imorgon ska jag in till stan och kolla efter ett par saker med bror min. Länge sedan vi var ute tillsammans och gjorde något men han jobbar och har ett upptaget liv så jag får leva med det...

Isabel, mitt allt! och jag
förra veckan i lördags när vi var på Friday's för att fira mammas
födelsedag :)